Direktlänk till inlägg 21 december 2012
Åh, vår älskade Anton är nu uppe i himmlen.
Jag kommer ihåg när jag igentligen skulle skritta ut med dig men det gjorde jag inte utan jag trava och galopperade alltid även fast jag satt barbacka och när du alltid gnägga när man skulle hämta dig från hagen. När du aldrig ville komma till mamma när hon skulle ta in dig från hagen , och när jag kom så kom du alltid till mig. När du stod helt själv i gången utan att någon höll dig. När du blev rädd för allt fast du var 26 år. När du alltid nekade Polly när hon ville nosa på dig. Du var världens finaste häst. Vi kommer sakna dig vår finaste Anton.
Tja! Jag som driver bloggen heter Felicia och här kommer ni få läsa om mitt liv och min vardag fyllt av massor av bildet. Jag hoppas ni stannar kvar och läser om min vardag!